Om föreställningen
Om föreställningen
Om föreställningen
Om föreställningen
Om föreställningen
Päls är en lekfull dansföreställning som handlar om vargdjur där koreografin är ett mönster av improvisation och planerade dansrörelser. Publiken får uppleva ett spännande samarbete som sker mellan djuren. En sprallig räv, en vacker lo och en stark varg dansar i päls till nyskriven musik. Verket är ämnat en yngre publik som får chansen att tänka på de vilda djurens spirituella uttryck genom dans, kostym och musik.
Om föreställningen
Om föreställningen
Om filmen
I en serie kortfilmer skapad av mediakonstnären Mirjam Hector berättar olika människor om sina upplevelser från Pandemin. I en utav filmerna beskriver danskonstnären hur Pandemin påverkat hennes yrkesroll som frilanskoreograf. Erfarenheter av ekonomiska och mentala konsekvenser blandat med oro återges. Stress orsakat av ovissheten sedan följt av för stor arbetsbörda avslöjar skörheten inom det konstnärliga fältet.
Om workshopen
Denna workshop handlar om reflektion ur ett feministiskt perspektiv. Genom guidad meditation, experimentell musik, skrivande och dansimprovisation besöker utövaren nya tankemodeller om sin egna existens. Fokus är på kroppens organ i ett lugnande tillstånd och kontroversiella författare och performancekonstnärer ges som Yoko Ono, Virginia Woolf och Marina Abramovic,
Om föreställningen
Angry Stories är en dansföreställning med flera dansare som improviserar. Improvisationen är sprungen ur somatiska praktiker och meditation. Mörk dans blandas med mystisk musik och häxeri. I en scen återskapas det kända stycket ”Hexentanz” av den legendariska koreografen Mary Wigman och framförs till musik av den onda metalartisten Burzum.
Om föreställningen
Mellan 1939 och 1945 antogs att nazister mördade med hängning mer än 4 000 tyska kvinnor i olika åldrar. Troligtvis var de dömda av den så kallade ”The peoples court” och avrättades offentligt av befälhavare i koncentrationslägren.
The peoples court var en specialdomstol etablerad av Adolf Hitler 1934. Domstolen hade ansvar över en stor del av ”politiska ofredanden” och ansåg att handlingar av motstånd var olagliga. Människor som ifrågasatte den rådande regimen straffades på grymma sätt varav en stor grupp var kvinnor. Hängning var en metod som nazisterna föredrog eftersom det gav mer av ett publikt spektakel och fungerade både som underhållning för trupperna som skrämselpropaganda mot folket. Fåtal av dessa hängningar dokumenterades av individuella soldater med gömda kameror. Vissa av dessa bilder har senare hittats och sparats som viktig historisk dokumentation.
Ett utav fallen handlade om en kvinna som var dömd till döden för att ha skrivit NO på husväggarna runt om i Berlin. Hennes street art var en politisk motståndshandling och provocerade nazisterna. Hennes handling återskapas i en visuell performance-installation tillsammans med namnuppläsning av alla namn på de kvinnor som mördats.
Om föreställningen
Med inspiration från performancekonstnären Marina Abramovic och hennes genre ”durational performance” och Joseph Beuys ljudverk ”ja ja ja nee nee nee” från 1968 försätter sig två dansare i liknande tillstånd. De undersöker utvecklingen och dramaturgin av orden YES och NO tillsammans med en upprepande fysisk handling. Undersökningen dokumenterades och visas i formatet av en videoinstallation.
Om föreställningen
En grupp kvinnor berättar om sina personliga upplevelser som har varit avgörande i deras liv. Olika teman som moderskap, avundsjuka, depression och mardrömmar berörs med ödmjukhet. En vald handling utförs i samband med berättandet och symboliserar en kärnkänsla från varje händelse. Berättelserna finns även som bokform.
Om föreställningen
Ett grönt äpple, en fisk i ett för litet akvarium, en dialog om knäppa livsmoment kompletterad med bokstavlig koreografi är representationer av absurda händelser. Med utmanande humor och roliga dansrörelser rullas en serie scener fram och blir till en kritisk performance.
Om föreställningen
Vilka kroppar får synas på scen? är den fråga vi ställde oss när vi skapade denna duo. På ett banalt och underhållande sätt reflekteras det över de ideal och kulturpolitiska strömningar som är aktuella inom samtida scenkonst. Varför finns det så starka förväntningar på performancekonstnären? Och varför begränsas scenen till en utvald grupp? Ett dilemma värt att tänka på.
Om föreställningen
Detta solo är en koreografi där alla rörelser följer ett repetitivt mönster. Ett rörelsemönster som transformeras till ett annat när det nått sitt klimax. Kroppen vrider sig i osköna ställningar som påverkar andningen. Andningen blir till en rytm som förstärker det fysiska uttrycket genom hela solot. Som avslut kryper dansaren långsamt bakåt och försvinner bort från scenen.
